Samuil Yakovlevich Marshak (1887 - 1964) var grundaren av sovjetisk barnlitteratur. Han kunde inte vädja till unga läsare med sagornas oändliga magi (även om hans sagor är utmärkta), inte att glida in i djup moraliserande "Månaden ser bakom grenarna - månaden älskar smarta barn") och inte byta till förenklat barns språk. Hans verk för barn är enkla, begripliga och har alltid djupa pedagogiska, till och med ideologiska motiv. Och samtidigt är Marshaks språk, utan yttre pretentiösitet, mycket uttrycksfullt. Detta gjorde det möjligt för animatörerna att enkelt anpassa det mesta av Samuil Yakovlevichs arbete för barn.
Marshak blev känd inte bara för barnens verk. Under hans penna kom mästerverken från den ryska översättningsskolan. S. Ya. Marshak lyckades särskilt översätta från engelska. Ibland kunde han fånga rytmer och motiv i Shakespeares eller Kiplings dikter som är svåra att hitta när man läser klassikernas verk i originalet. Många av Marshaks översättningar från engelska betraktas som klassiker. Författaren översatte också Mao Zedongs dikter från flera Sovjetunionens språk och till och med från kinesiska.
Författaren hade anmärkningsvärda organisatoriska färdigheter. Han skapade många, som de skulle säga nu, ”startups”. Under första världskriget hjälpte Samuel barnhem. I Krasnodar skapade Marshak en teater för barn, vars genre just växte fram i Ryssland. I Petrograd drev han en mycket populär studio för barnförfattare. Marshak organiserade tidningen "Sparrow", från vars kollektiv, i transit genom tidningen "New Robinson", Leningrads gren av "Detgiz" föddes. Och senare lyckades han kombinera litterärt arbete med organisatoriskt arbete och hjälpte också många unga kollegor.
1. En av Samuil Marshaks huvudbiografer, Matvey Geyser, skrev dikter i barndomen som alla hans medstudenter gillade i skolan. Klasskamrater samlade till och med en samling med tre dussin dikter från flickor och skolväggstidningar och skickade den till Pionerskaya Pravda. Därifrån kom ett svar med en önskan att läsa mer Pushkin, Lermontov, etc. De upprörda klasskamraterna skickade samma dikter till Marshak. Författaren returnerade också hela samlingen och undersökte i detalj bristerna i en av verserna. Efter ett sådant auktoritärt avslag slutade Glazer att skriva poesi. Efter många år hade han turen att besöka Samuil Yakovlevich som gäst. Föreställ dig hans förvåning när Marshak inte bara kom ihåg pojkaktig poesi utan också läste en av Matthews dikter utan att det var. Leonid Panteleev kallade Marshaks minne för "trolldom" - han kunde till och med komma ihåg Velimir Khlebnikovs dikter från den första högläsningen.
Matvey Geyser med sin egen bok om Marshak
2. Författarens far, Yakov Mironovich, var en skicklig, men mycket egenmodig person. Ägarna till tvålfabriker och oljekvarnar tävlade för att bjuda in honom att hantera, men han kunde inte stanna länge på ett ställe. Yakov Marshak ville inte tjäna, utan att äga ett företag för att förverkliga sina uppfinningsrika idéer, och han hade inte pengar att köpa en fabrik eller en fabrik. Därför stannade den äldre Marshak sällan på ett ställe i mer än ett år, och familjen var tvungen att ständigt flytta.
Samuil Marshaks föräldrar
3. Marshaks bror Ilya var mycket nyfiken från barndomen, vilket senare gjorde det möjligt för honom att bli en begåvad författare. Den publicerades under pseudonymen M. Ilyin och skrev populärvetenskapliga böcker för barn. Före det stora patriotiska kriget arbetade många författare inom denna genre, och staten uppmuntrade dem - Sovjetunionen behövde tekniskt kunniga medborgare. Med tiden tunnades flödet av barns populärvetenskapliga böcker, och nu förblir klassikern av genren M. Perelman i minnet av den äldre generationen, men han utvecklade inte enbart populärvetenskaplig litteratur. Och pennan till M. Ilyin tillhör sådana böcker som "Hundratusen varför" och "Berättelser om saker".
M. Ilyin
4. Den första som uppskattade Marshaks talang var den berömda kritikern Vladimir Stasov. Han berömde inte bara pojken utan placerade honom också i det prestigefyllda gymnasiet III St. Petersburg. Det var i detta gymnasium som Marshak fick utmärkta grundläggande kunskaper i språk, vilket gjorde det möjligt för honom att bli en utmärkt översättare. De dåvarande ryska översättarna gjorde översättningar från engelska klumpiga och tunga. Detta gällde prosa - översättningar av poesi var i allmänhet värdelösa. Även med karaktärernas namn var det en riktig katastrof. "Sherlock Holmes" och "Dr. Watson", vars namn vi fick från just dessa översättare, skulle vara "Homes" respektive "Watson". I början av 1900-talet fanns det varianter av detektivens namn som "Holmes" och till och med "Holmz". Och namnet "Paul" bärs av engelska litterära hjältar som heter "Paul" redan på 1990-talet. Konstens magiska kraft ... Marshak kände engelska inte som en uppsättning ord utan som ett integrerat fenomen och i olika historiska sammanhang.
Vladimir Stasov. Med tiden blev Marshak ingen sämre mentor än kritikern som gav honom en biljett till litteratur
5. Stasov introducerade Marshak in absentia för Leo Tolstoy - han visade de stora författarefotografierna från den unga avdelningen och flera av hans dikter. Tolstoy berömde dikterna väl, men tillade att han inte trodde på "dessa nördar". När Stasov berättade för Samuel om mötet blev den unga mannen mycket förolämpad av Tolstoj.
6. Maxim Gorky var en betydelsefull person i Marshaks öde. Efter att ha träffat den dåvarande unga Marshak vid Stasov berömde Gorky pojkens dikter. Och när han fick reda på att han hade svaga lungor, ordnade Gorky bokstavligen på några dagar att Samuel skulle överföras till Jalta gymnasium och ge honom boende med sin familj.
Marshak och Maxim Gorky
7. Fram till 1920 var Marshak, om än en ung, men en "seriös" poet och författare. Han reste till Palestina, studerade i England och skrev bra sentimental och lyrisk poesi överallt. Marshak började bara skriva för barn medan han arbetade i en barnteater i Krasnodar - teatern saknade helt enkelt dramatiskt material.
8. Resan till Palestina och dikterna skrivna vid den tiden gav upphov till den post-sovjetiska perioden för att förklara Marshak som en sionist och en dold antistalinist. Enligt vissa kretsar av intelligentsia skrev Marshak sina verk, var ansvarig för tidskrifter, arbetade i förlag, arbetade med unga författare, och på natten under sin kudde skrev han antistalinistiska dikter. Dessutom förkläddes denna sionist så skickligt att Stalin till och med streckade bort sitt namn från exekveringslistorna. Vad som är typiskt för denna typ av författare - en sida efter Marshaks exploateringar, beskriver de allmakten hos Cheka - NKVD - MGB - KGB. Utan kunskapen om denna struktur, som känt, i Sovjetunionen, kunde ingen ens sticka en nål i ett tidningsfoto av en av de sovjetiska ledarna utan straffrihet - sådana handlingar förklarades omedelbart terrorism och straffbara enligt artikel 58. Marshak fick Stalin-priser vid den tiden.
9. När Alexei Tolstoy visade Marshak sina skisser för översättningen av Carlo Goldonis saga "Pinocchio" föreslog Samuel Yakovlevich omedelbart att han skulle skriva sitt eget arbete med hjälp av Goldonis handlingslinje för att inte följa det italienska originalet. Tolstoj instämde i förslaget och "Buratinos äventyr" föddes. Allt tal om att Tolstoj stal en saga från en italienare har ingen grund.
10. Mikhail Zoshchenko, som hamnade i en kreativ och vardaglig kris, rekommenderade Marshak att skriva för barn. Senare medgav Zoshchenko att han efter att ha arbetat för barn blev bättre på att skriva för vuxna. Listan över författare och poeter som Samuil Yakovlevich hjälpte till i deras arbete inkluderar också Olga Berggolts, Leonid Panteleev och Grigory Belykh, Evgeny Charushin, Boris Zhitkov och Evgeny Schwartz.
11. En gång lånade Alexander Tvardovsky en bil från Marshak - hans egen gick sönder. Anlände till garaget såg Tvardovsky en förare som han kände väl, nästan grät över en tjock volym. Poeten frågade Afanasy - det var förarens namn, en medelålders man - vad var det. Han sa: de passerade förbi Kursk järnvägsstation, och Marshak kom ihåg att det var där som Anna Karenina passerade före sin död. Samuel Yakovlevich frågade om Afanasy kom ihåg hur levande Karenina såg allt. Föraren hade oförsiktighet att informera Marshak om att han aldrig hade kört några Kareniner. Den arga Marshak gav honom en volym av Anna Karenina och sa att tills Afanasy läser romanen, skulle han inte använda dess tjänster. Och förarens löner betalades antingen för körsträcka eller för tiden på resan, det vill säga sitta i garaget, tjänade Afanasy väldigt lite.
12. Marshaks dikter erhölls mycket snabbt, men samtidigt var de av hög kvalitet och på ett kvatrain kunde han spendera tio pappersark. Men även med hänsyn till revideringarna var snabbheten att skriva poesi fantastisk. Under det stora patriotiska kriget samarbetade Marshak med Kukryniksy (tecknare M. Kupriyanov, P. Krylov och N.Sokolov). Den ursprungliga tanken var att de tre konstnärerna skriver tecknade serier, och Marshak kommer med poetiska signaturer för dem. Men efter några dagar förändrades arbetsprincipen: Marshak, efter att ha lyssnat på sammanfattningen av Sovinformburo, lyckades komponera en dikt, godkänna den i lämpliga myndigheter och ta med eller överföra den till konstnärer som inte ens hade en idé för en karikatyr. Marshaks rader "Till en kämpe är makhorka dyrt, rök och rök fienden" trycktes på miljontals paket med tobaksrökning. För sitt arbete under krigsåren ingick både Kukryniksy och Marshak i listan över Hitlers personliga fiender.
Fuhrers personliga fiender
13. Marshak hade ett mycket svårt förhållande med Korney Chukovsky. För tillfället kom det inte till att öppna skärmtåg, men författarna missade inte möjligheten att släppa hån mot sina kollegor. Marshak gillade till exempel att håna det faktum att Chukovsky, efter att ha lärt sig engelska från en självstudiehandbok med avsnittet "Uttal" rivet ut, skamlöst förvrängda engelska ord. En allvarlig klyfta, under ett och ett halvt decennium, kom när de i Detgiz 1943 vägrade att publicera Chukovskys bok "We Will Defeat Barmaley". Marshak, som tidigare hade hjälpt Chukovsky att publicera, kritiserade den här gången nådelöst arbetet. Chukovsky medgav att hans dikter var svaga, men han anstöt och kallade Marshak en listig och hycklare.
14. Författaren till många verk för barn hade en barnslig karaktär. Han gillade verkligen inte att lägga sig i tid, och han hatade att avbryta lektionerna till lunch enligt schemat. Under åren blev det nödvändigt att äta enligt schemat - sjukdomar kände sig kända. Marshak anställde en hushållerska med en mycket sträng karaktär. Rozalia Ivanovna vid den bestämda tiden rullade bordet in i rummet utan att ta hänsyn till vad Samuil Yakovlevich gjorde eller pratade med. Han kallade henne "Empress" eller "Administration".
15. Samuil Marshak, medan han fortfarande var i Palestina, gifte sig med Sophia Milvidskaya. Makarna kompletterade varandra väl och äktenskapet kunde kallas lyckligt om inte för barnens öde. Nathaniels första dotter, drygt ett år gammal, dog av brännskador efter att ha slagit över en kokande samovar. En annan son, Yakov, dog av tuberkulos 1946. Därefter blev Marshaks fru allvarligt sjuk och dog 1053. Av de tre barnen överlevde bara en son, Immanuel, som blev fysiker.
16. Från 1959 till 1961 var Marshaks sekreterare den nuvarande välkända ryska journalisten Vladimir Pozner, som precis hade examen från universitetet. Pozners samarbete med Marshak slutade i en skandal - Posner försökte släppa sina översättningar från engelska till redaktionen för tidningen Novy Mir och blanda dem med Marshaks översättningar. Författaren sparkade omedelbart ut den listiga ungdomen. Många år senare presenterade Posner den obehagliga händelsen som ett försök att spela ett upptåg på redaktionen.
17. I siffror ser Samuil Marshaks kreativa arv ut så här: 3000 av hans egna verk, 1 500 översättningsverk, publikationer på 75 främmande språk. På ryska var Marshaks bok maximala enstaka upplaga 1,35 miljoner exemplar, medan den totala upplagan av författarens verk uppskattas till 135 miljoner exemplar.
18. Samuil Marshak tilldelades två order av Lenin, Order of the Red Banner of Labour and the Order of the Patriotic War, 1st degree. Han var pristagare med fyra Stalin- och Lenin-priser. I alla större städer där författaren bodde finns minnesplattor installerade och i Voronezh finns ett monument över S. Marshak. Ett annat monument är planerat att installeras på Lyalina-torget i Moskva. Arbatsko-Pokrovskaya-linjen i Moskvas tunnelbana kör tematåget "My Marshak".
19. Efter Samuel Marshaks död skrev Sergej Mikhalkov, som ansåg att möten med honom var avgörande för sitt arbete, att kaptenbron på sovjetisk barnlitteraturfartyg var tom. Under sin livstid kallade Mikhalkov Samuil Yakovlevich för "Sovjetunionens Marshak".
20. Immanuel Marshak sorterade ut sina tillhörigheter och dokument som han hade kvar och upptäckte många inspelningar på en amatörfilmskamera. När han tittade igenom dem blev han förvånad: överallt där hans far var på en offentlig plats omgavs han omedelbart av barn. Okej, i Sovjetunionen - Samuil Yakovlevichs berömmelse var rikstäckande. Men samma bild - här går Marshak ensam, men han är redan täckt av barn - kom på film i London och i Oxford och i Skottland nära Robert Burns villa.
